Installationer

PROJEKT KOJAN . ATT HITTA ETT RUM FÖR KREATIVITET.

Ingången med Coco Chanel och älgkraniet Beauty.

Det rutinmässiga dödar skapandet och burar in tillvaron bakom galler av imaginära rutor i hopp om att kunna ha kontroll överallt.

Här! Resa till din kärlekslängtan. Obs! Inga returbiljetter säljs i denna lucka.

 Texten t h på plankan: Ordet "arbete" har hög status.
                                   Ordet"lek" har låg status.
                                   Vad gör konstnären?
                                                                      Konstnären leker på heltid
                                                                      men för säkerhets skull kallar det för "arbete"

Jag ska tamejfan int`

flytta till Stockolm

bara för att de tycker

jag borde göra nå´t.Vill

de att jag skaffar arbete

kan de sticka iväg själva

så kan jag ta över deras.

Så här långt kom jag på idag.

Att djävlas det gör de

och inte jag. Norrlänningen.

Kunskap höjer människan över alla de förtretliga små sakerna
och låter dem inte skymma ljuset i vilken hon kan skilja
den verkliga världen från den inbillade.

PROJEKT KOJAN
En skog utanför Umeå. Under sommaren 2009 förvandlades en övergiven skogskoja som hängde mellan träden till en plats för lek, meditation, tankar och kreativa processer.
Ett upphittat älgkranium blev till väktare vid ingången. En tecknad Coco Chanel fann sig tillrätta därunder.
Inne fanns plats för endast en person åt gången pga sviktande golv av gamla ruttna plankor.
Desto bättre att kunna ge sig tid till att läsa de texter som jag har skrivit på väggarna, direkt på plankorna eller på näver och kartong. Texterna är mina egna, inga citat.
Små runda stenar målades gula på ena sidan och blev" smilisar", på baksidan målades de svarta och blev " ledsna smilisar". Allt har ju en baksida.
Så övergavs kojan åt sitt öde på vintern.

FORTSÄTTNING ÅRET DÄRPÅ
Efter en snörik vinter är kojan i sämre skick. Det är farligt att gå upp och sitta inne i den, golvet sviktar rejält.
Jag börjar med att sätta upp varningsskyltar.

Jag lämnar insidan ifred med sin rasrisk och fortsätter att skapa på utsidan:

Gamla plankor fick ett nytt liv.

Under kojan fanns en bra plats för ett sumptroll.: närmare bestämt - av kaffesump!

Det som blir kvar efter kaffebryggningen, blandat med lim, krita och linolja blev till

en som verkade höra hemma i denna miljö.

Efter ytterligare en vinter fanns bara en stomme av pinnar kvar av figuren och kojan har nästan rasat ihop.

Våra skapade alster kan vara lika förgängliga som vi själva eller som en sommarfjäril.

Skönt att veta att det jag gör är inte dömt att skräpa omkring i flera sekler efteråt.....det är mesthär och nu!